whinar dot wordpress dot com

snart ska jag åka iväg till jobbet på personalmöte. jag har inte varit där sen i söndags, sen min hemska incident >______< känns ju sådär att återvända, hoppas väl mest på att väktarna inte kommer vara där… men personalmöte, det känns viktigt och bra.

funderar samtidigt på min arbetsplats, och människorna som finns där. och de som vi kallar ”gäster”, mer specifikt. de flesta är softa, helt vanliga människor, som gillar kaffe och som oftast inte kan låta bli att köpa nån flottig bakelse till. andra är nyrika skinny bitches från sjöstaden som vill ha decaf-latte med extra espressoshot på lättmjölk, utan skum. men de är också roliga. de absolut flesta kunderna är faktiskt roliga; inte ens lattemammorna är all bad för de är ofta så himla gulliga mot alla som jobbar (märker ni att jag är på gott humör idag?).

det finns bara en typ av kund som jag inte finner någon som helst charm i, inte ens på en av mina bra dagar. jag vet inte riktigt vad jag kan kalla dem för… men det är de där jävla äggen som inte kan läsa själva, ta reda på svaren till sina frågor själva, som inte orkar ta till sig kunskap och behålla den. de som frågar vad som finns att dricka, när man kan utgå ifrån att det som finns står uppskrivet på menyn. de som envisas med att beställa en dryck av mellanstorlek, när det inte finns nåt sånt alternativ på menyn. ba ”det står liten latte 30 kr, stor latte 35 kr – men vad kostar en mellanlatte då?”. de som pekar på biscottin och säger ”och så tar jag en skorpa”, de som beställer en ”stor expresso”. de som frågar vad olika bakverk kostar, fast det står prisskyltar vid varenda en…

åååhh.. nu blir jag sådär trött att jag inte orkar skriva mer. varför kan inte bara alla människor vara knivskarpa och självständiga, med nerver av stål och ett hjärta av guld? då hade det verkligen varit svårt för mig att ha en dålig dag på jobbet, haha. eller ja, jag hade iallafall sluppit svara på jävligt dumma frågor.